Kesä 1966 Bembölessä.

Kesäkuussa 1988.

Espoonjoen kasvatti

Olen syntynyt vuonna 1964 syyskuun alku-puolella. Kotini sijaitsi nykyisen Espoonväylän ja kappelin hautausmaan välillä. Krematorion imelä kalman tuoksu tuntui välillä sieraimissa tyyneinä iltoina. Nykyisen kehä kolmosen varrella oli kivimurskaamo, jonka rouhea ääni usein kuului pitkälle iltaan.

Kuusivuotiaana sain vuonna 1971 Espoonjoesta noin kilon painoisen hauen ongella. Syötti oli hieman aiemmin ongittu syöttikala. Särki se taisi olla. Sama puokama on siellä vieläkin.

Rantarata tutuksi
Lagstadin kansakoulun 1-4 luokkien jälkeen oli vaihtoehtona jatkaa koulua joko Kauniaisissa tai Matinkylässä, joissa lähimmät yläasteet ja lukiot olivat. Kauniainen tuntui läheisemmältä, koska sinne pääsi junalla. Vähän vanhempana kuljin lämpimän sään aikana kouluun usein polku-pyörällä. Muuralassa asuin virallisesti vuoteen 1981 asti.

Februari 1995.

Barndomen vid Esbo ås stränder

Jag föddes i början av september 1964 och bodde i Morby ungefär trehundra meter från Esbo å så länge jag gick i grundskolan. Jag gick först i Lagstad folkskola klasserna 1-4.

Dit kunde jag gå hemifrån på ungefär en kvart, om jag gick den närmaste vägen via den så kallade nya kyrkogården (där fanns då också ett krematorium). Jag lärde mej känna den aningen söta lukten som emellanåt kom därifrån under kvällar med lämplig vind. Vi hade en stor ek på gården.

Strandbanan sedan 1970-talet Efter de första klasserna i Lagstad gick jag högstadiet i Grankulla och senast då började jag använda tågen längs strandbanan. Då fanns det ännu ordentliga stationsbyggnader i såväl Esbo som Grankulla dit man kunde gå in och värma sig om det var miinus 30 ute. Användningen har varit mest mot Helsingfors, men nog också från ett ganska tidigt skede mot Kyrkslätt.

Granin dirikakoulu

Käytyäni yläasteen loppuun Kauniaisissa jatkoin lukioon. Kauniaisten ruotsinkielisellä lukiolla oli hyvä maine. Ja olihan toki monilla koulun oppi-lailla aika tutut sukunimet, kuten esim. Manner-heim ja Fazer. Toki monilla oli ihan arkipäiväiset sukunimet. Lukion ekalla jäin itse toistamaan opetukset, koska tuli neljä nelosta todistukseen. Ylioppilaskirjoituksista tuli kuitenkin aika hel-posti laudatur yleisarvosanaksi.

Presidentskolan i Grankulla

Det var någon som kallade gymnasiet i Grankulla för presidentskola. Jag minns inte mera vem det var, men antagligen någon släkting eller bekant till en släkting. Benäm-ningen syftade väl på att gymnasiet i Grani hade ett bra rykte. Endel av lärarna hade också varit med vid uppgörandet av de läroböcker vi läste. Många av de dåtida klasskamraterna har klarat sig utmärkt i livet efter skolan.

Viherkallio

Asuin Viherkalliontiellä vuodet 1987-1991. Sinä aikana olin ensiksi täyspäiväisenä opiskelijana, ja loppuajan myös töissä Helsingin koulu-virastossa. Aloitin pian sen jälkeen työt Eläke-Varmassa helmikuun alussa 1989. Mielen-kiintoinen työ ja aktivoituminen esim. ay- ja poliittisessa toiminnassa johti loppujen lopuksi siihen, että opinnot jäi kesken. Ehkä onnekkaastikin, koska työmarkkinat hiipuivat heti sen jälkeen 1990-luvun alun lamassa.


Takaisin rantaradan läheisyyteen Kiloon

Asuin Kilonkallionkujalla vuosina 1991-1993, ja tämän jälkeen toisella puolella rataa Lansantiellä 1993-1994. Molemmat paikat olivat kätevästi lyhyen kävelymatkan päässä Kilon junaseisakilta.


Grönbacka

I Grönbacka bodde jag ganska nära det gamla lilla köpcentret som fanns i närheten av Gamla Åbovägen. I början av år 1989 såg jag en annons på universitetets anslagstavla om att Pensions-Varma sökte ett par vikarier till försäkrings-avdelningen. På den vägen blev jag i arbetslivet och studierna vid Svenska Social- och Kommunalhögskolans förvaltningslinje blev oavslutade.och inte blev det ju så dåligt i alla fall tycker jag.


Tillbaka nära järnvägen till Kilo

Jag flyttade till Kilo år 1991, och därefter bodde jag också en tid på Lansavägen på andra sidan järnvägen mot Knektbrohållet.

Kirkkonummelle

Ostin vuonna 1994 kaksion Gesterbystä, remontoin sen perusteellisesti ja asuin siinä lokakuuhun 1998. Kesäaikaan fillaroin Gestiksestä töihin Helsingin Bulevardille. Edestakaisin tuli polkemista noin 65 km päivittäin.

Kyrkslättbo sedan 1994

År 1994 tröttnade jag på att bo dyrt i Esbo som arbetsgivarens hyresgäst, och köpte mej en egen lokal i Gesterby. Bostäderna var då
billiga efter flera år av ekonomisk depression. Då fanns det ännu en matbutik bara ett par hundra meter från bostaden.

Veklahti

Olen asunut pienehkössä, mutta virkeässä Veklahden kylässä syksystä 1998. Täällä lähes kaikki ohikulkijat tuntevat toisensa.

Marraskuussa 1997.

Vecklax

Jag har bott i den ganska lilla byn Vecklax i mellersta Kyrkslätt sedan oktober 1998. Nästan alla som bor här känner varann.